Har funderat på en sak...
Jag tänker att alla som rider gör det av sin alldeles egna anledning, och med sina alldeles egna mål. Fantastiskt egentligen!
Om vi tänker oss ett alldeles vanligt ridpass, tänk vad många olika anledningar man kan ha till att överhuvudtaget rida.

Man kanske vill ut i skogen för att lyssna på fåglar efter en slitsam
dag, eller också nördar man runt ridhuset för att hitta den perfekta övergången mellan skritt och trav.

När man är på tävling är det likadant. Man kan åka på en tävling för att man helt enkelt behöver öva sin häst att vara på en framhoppning med andra hästar, man kan åka på en tävling för att man vill försöka ta ett pris, man kanske vill åka på tävling bara för att träffa kompisar, eller för att öva på att inte vara nervös.. Eller kanske vill man kvala sin häst för att den så småningom ska kunna hoppa ett mästerskap eller någonting annat. 

Jag tänker att det är viktigt att man alltid har en plan med vad man gör, att det viktiga inte får bli att man till varje pris vill vinna varenda klass man ställer upp i. Jag tänker att det viktigaste är att man gör så bra rundor som möjligt så att ens ponny eller häst hoppar med förtroende och harmoni! 

Om jag har som mål att rida ett EM, då kan mitt mål inte vara att jag ska flänga runt och försöka vinna varje klass och hoppas att jag får en "guldbiljett" till EM laget, utan jag måste ha en plan för vilka tävlingar som är smarta att åka på, vilka som ger bra förutsättningar: bra underlag, bra banbyggare mm mm.
Jag måste se till att jag och ponnyn hela tiden utvecklas åt rätt håll, att ponnyn är frisk och mår bra, och att jag aldrig "chansar" och gör något som jag på förhand vet är för svårt för oss att klara av. Att bygga upp ett förtroende som är krossat tar lång tid.
Jag tror att om man medvetet försöker fatta kloka beslut och har en bra plan så kommer man långt! Det är viktigt att inte heller ha för stora mål, då blir man lätt besviken och bitter, alla måste tänka på att vi är ett team med vår häst och vi blir inte bättre än vad vi är tillsammans. Har vår ponny inte all kapacitet i världen så måste vi vara kloka nog att lägga oss på en nivå som vi klarar av, i annat fall blir vi bara ledsna. Och precis som alla människor är lika mycket värda, så älskar vi ju våra hästar lika mycket även om vi har en häst som bara kan hoppa LB!