Hösten 2010 åkte vi till grannen och provade det långhåriga och smala lilla stoet. Inte till mig, utan till Antonia. Men när jag såg henne första gången såg hon ut som ett 1åring. O-proportionerlig och långhårig var hon.
När Antonia satt upp och hoppade första språnget som var ett kryss tänkte jag; wow! Hon hoppade så fint och bra. Vi köpte henne och kom ihåg hur ful jag tyckte att hon var! Men nu är hon världens vackraste ponny, så det är tur att hon har snyggat till sig på äldre dar!

Jag minns inte så mycket hur hon var att rida hemma när Antonia hade henne. Men det jag minns är hur det gick på dem första tävlingarna. Det började med att hon blev utesluten. Hon stannade och ville bara inte hoppa, och det var till och med nära att vi sålde henne. Men plötsligt en tävling så vände det.
Cleo är en svår ponny, hon är ingen Ralle som trampar om och tar i lite till om det behövs. Hon är väldigt bekväm och tar sina chanser. Hon utnyttjar inte riktigt den enorma kapacitet hon har. Så man måste komma på henne och bli ett team innan det funkar. Och det var antagligen det som hände med Antonia och henne. Så efter den där vändningen så vann hon hela tiden. Iallafall vad jag minns, haha! Hon debuterade MsvA inomhus i ett litet ridhus med dåligt underlag och fick ett nerslag. Men förutom det så vann hon typ alla L.A/MsvB ett tag. Men en dag så rymde hon från hagen. hon var ute och sprang på asfalten och hade troligtvis gått omkull. och plötsligt var det något som inte stod rätt till. Hon travade inte rent så vi gjorde en veterinär-check på henne och hon hade ont i knät. Fick en behandling men blev inte bra, opererades men blev fortfarande inte bra. Hon var tvungen att vila ett helt år innan veterinären hittade det rätta stället hon verkligen hade ont på. I hovleden. Efter att ha blivit behandlad på rätt ställe blev hon äntligen frisk! Efter ett helt år hade Antonia växt ur henne och då fick jag ta över.
Jag minns dem första passen på henne efter ett års vila och jag var så himla rädd för att galoppera! Haha... Men efter det så har allt rullat på och jag har hittat knapparna på henne mer och mer. Hon var väldigt svår för mig i början kan jag medge. Hon var så mycket ponny och var svår att hoppa.
Så inte förren nu, efter ett år känner jag att jag kan ta kommandot över henne.

Fina Cleo!