Jag mår inte speciellt bra just nu, skulle ljuga om jag skrev någonting annat.

 

Gårdagens resultat kom som en shock, inget jag hade förväntat mig eller ens anat skulle kunna hända.

Det var den mest tekniska banan jag någonsin upplevt men nästan bara linjer med relaterade avstånd. Det var många mitt i mellan avstånd där man var tvungen att antingen rida fram eller ta tillbaka. Det i kombo med en ponny som inte lyssnade på bromsen slutade inte bra. 

Även om han hade hoppat felfritt dagen innan hade jag ändå inte samma känsla som jag brukar. Visst kändes det enkelt och tryggt, det gör det alltid på Bosses rygg. Men han var stark och springig och ville inte lyssna på mina förhållningar.

 

Det som exakt hände är ganska oväsentligt, men det känns som att något inte står rätt till eftersom att han var så springig och jag inte kunde få tillbaka honom ordentigt innan hinderna och kunde då i sin tur inte göra en korrekt anridning. Jag blev kvar dragandes i tygeln och lade inte om benen.

 

Någonting står antagligen inte rätt till hos Bosse så imorgonbitti bokar vi en tid hos veterinären. Det är antagligen inget stort fel eftersom att han för ett par veckor sedan kom 2a i GP och i förrgår nollade första kvalet, men han känns inte som vanligt så då är det bäst att göra en check, hellre en för mycket än en för lite.

 

Jag är inte ledsen för att det hände på just SM, absolut inte! Skiter fullständigt i vilken tävling det var men bara att allting blev så fel gör mig ledsen. 

Min finaste Bosse, jag vill dig allt det bästa och älskar dig så obeskrivligt mycket. Även om jag inte kommer rida på honom under de närmsta dagarna innan han varit hos veterinären och fått sig en koll så vi vet om det är något eller inte kommer jag ta hand om honom dubbelt så mycket som jag brukar. 

 

ibland suger livet lite för mycket bara