A: 

Om det inte har gått bra på en tävling och jag vet att det inte är hästens fel, då blir jag riktigt besviken på mig själv. Jag går och ältar det jag gjorde dåligt ända tills jag får gå in på banan nästa gång och förbättra det. Är verkligen inte den som tänker att "det går säkert bättre nästa gång". Blir riktigt riktigt arg på mig själv länge men säger inte så mycket om det, tänker mest för mig själv. 

 

Jag var inne i en period när jag red väldigt dåligt på Potter. I varje start drog jag in massa extra galoppsprång och om jag kom på en distans och såg att jag skulle komma rätt började jag ändå backa. Detta resulterade i att Potter var tvungen att riva såklart eftersom att jag kom så nära. Som tur var kom jag ur det efter ett tag. 

Sedan hade jag ju en period då jag red Ralle väldigt dåligt men det var för att jag var rädd.

 

Jag tycker att det är sjukt oproffsligt att bete sig som 5 år som vissa gör när de kommit ut från banan. SPECIELLT om det går ut över ponnyn! Jag har aldirg gjort något mot min ponny när jag kommit ut från banan även om det gått dåligt, det ända jag gör är att jag straffar mig själv psykiskt. Så jag skulle absolut inte dra den i munnen påväg ut från banan efter en dålig runda, ponnyn skulle ändå inte fatta varför så det finns ingen nytta med att göra det.

Eller det var en gång som jag var riktigt arg/ledsen när jag kommit ut från banan och så kom Antonia fram och sa väldigt opassande saker och då kastade jag spöt i huvudet på henne. Det är nog det värsta haha.