Instämmer verkligen med bilden, nu för tiden handlar allt bara om att få bra betyg vilket såklart är jätte tråkigt och fel!

Man vill vara så trevlig som möjligt mot lärarna, prestera så bra på proven som möjligt även om det innebär att man sitter kvällen innan och gör korvstoppning så att man kommer ihåg det dagen efter men inte så mycket längre. 

Jag tycker att det borde vara så att man ska kunna bete sig hur man vill, men om man presterar bra på proven så ska man få A, oavsett! Och med bete sig hur man vill menar jag inte att man ska vara en stökig, allmänt jobbig människa som stör på lektionerna, men man ska inte behöva tänka på att vara trevlig och definitivt inte en ögontjänare. 

När resultaten kommer ut klickar man direkt in på ämnesmatrisen och ser vilket betyg man fick på provet och bryr sig inte så mycket om själva responsen man får. Blir besviken om man inte får den bokstaven man anser att man förtjänat även om det står att det var bra i responsen. 

 

Sedan tycker jag att man blir allderles för mycket jämförd med de andra i klassen. Har två väldigt bra exempel från mina egna betyg. I spanska har jag B. Visst är jag bra på spanska, skulle jag säga något annat skulle jag ljuga, men jag är inte SÅ bra. Vi är bara 9 stycken i vår spanska grupp vilket innebär mindre "konkurrens" (uppfatta mig rätt) 

I engenska däremot har jag D. Jag tycker att jag är rätt bra på engelska med, men det dåliga är att nästan hela min klass är jätte bra på egnelska vilket helt enkelt måste vara en bidragande faktor till mitt låga betyg. Jag menar, om min lärare sitter och rättar texter från ett prov säger vi. Så läser hen (haha, anonymt att skriva hen) en bra text och känner att "amen detta var bra, detta känns som ett B!" Om hen sedan tar upp nästa text ur högen som är riktigt bra, ett stakrt A så måste ju den första texten som fick B kännas mycket sämre.

Förstår ni hur jag tänker?